Åter till Nyköping och kreativa förskolan Korvetten. De hade under året valt ett gemensamt fokus för deras projektarbeten och det var TILLSAMMANS. Barnen hade fått en sommaruppgift som innebar att de skulle relatera till ordet tillsammans och ta med någon form av dokumentation tillbaka till förskolan. Dokumentationen fanns samlad på deras kommunikationscentraler där barn, pedagoger, föräldrar och andra kunde ta del och prata om den.
När jag gick runt i arbetslagen på eftermiddagen pratade vi med utgångspunkt i frågan Var står/är vi i just nu? Alla arbetslag hade mycket i tankarna. Det gällde utmaningar med den fysiska miljön, organisationen av barn och vuxna under dagen, vilka projektingångar de skulle välja, hur de sökte vad barnen var intresserade av, hur de skulle knyta ihop de projekt som barnen startat med fokus på ordet TILLSAMMANS. Några pedagoger tyckte det var svårt att relatera till ett så pass abstrakt ord och andra upplevde det abstrakta som en frihet. Vad kunde det innebära och vad tänkte man fokusera på?
Som alltid när man väljer fokus så är förståelsen av fokuset av allra största vikt. Alla måste känna att de har en ingång att fokusera på. Vi kommer dock aldrig förstå vårt fokus likadant och jag tänker att det heller inte är att föredra då vi vill ha en variation av idéer och tankar, men någonstans får vi ändå starta och försöka hitta ett avstamp, fundera kring vilka frågor vi har och varför vi väljer just dessa. Det vi sedan inte får glömma är att regelbundet återvända och samla alla tankar och reda i var de tar vägen och om de handlar om det som vi trodde var vårt fokus.
När det gäller TILLSAMMANS hade vi kanske frågat oss varför vi valde ordet TILLSAMMANS, vad det har för koppling till våra värden, vad det har för koppling till de teorier vi stödjer oss på om lärande, när det gäller vad vi som förskola vill arbeta med. Sedan kanske jag skulle tänka kring vad TILLSAMMANS betyder för oss alla. Vilka olika ingångar kan vi hitta? Vilka väljer vi?
Senare när vi har börjat utforska TILLSAMMANS med barnen och varandra så ställer vi oss frågor som; Vad mer har vi upptäckt, hur har vi tolkat vårt fokus när vi möter barnen i det? Vad tänkte barnen om det? Vilka utmaningar skapade vi tillsammans? Vad är lika, vad är olika? Vilka trådar kan vi följa? Dessa återkommande reflektioner hjälper oss att ge vårt fokus en kärna och reda ut vad det betyder/kan betyda, men enligt min erfarenhet så gör vi det bäst när vi börjat kasta oss in i det. Det är först när vi sätter våra tankar i handling som vi kan få syn på de olika spåren.
Det som alla arbetslag på Korvetten uttryckte var att de inte hade en organisation i sitt dagliga arbete som stödde samlandet av deras gemensamma reflektioner. De kunde inte riktigt få tag på varandras tankar och upplevelser med barnen för att följa upp, koppla ihop eller utmana vidare de trådar som växte i barnens arbete. Barnen hade flera olika platser att dela dokumentation men de vuxna hade ingen levande plats för att knyta ihop trådar av barnens projekt, samla idéer, kommunicera sina tankar, koppla till teorier, styrdokument, måldokument. Vi började tillsammans reda i hur de skulle kunna hitta fysiska platser och former för detta.
Jag berättade om ett sätt som vi har provat i höst (alldeles purfärskt för oss också) där man har mindmaps med fokus-tema-projekt-tanken i mitten och sedan förgrenar den i olika tankar under tiden man arbetar. Mindmapen finns på en central plats i rummet där man arbetar med barnen och en penna finns där också. Där fyller man sedan på tankar och idéer från barn och vuxna, hänger upp artiklar, bilder, annat som kan vara aktuellt. Då kan man som pedagog få mötas någonstans där allt är aktuellt och man kan se hur trådarna håller ihop. Man kan få idéer av vad andra skrivet eller tagit med. Det blir förhoppningsvis en plats för reflektion på stående fot och en inspirationskälla. Här får man också hjälpas åt bland pedagogerna att påminna varandra att skriva upp och sätta upp på den gemensamma platsen när man reflekterar "på stående fot" vilket man ofta gör.
Något jag tar med mig från Korvetten är att bygga ut och skapa mer levande dokumentation för barnen. En vägg där det som händer just nu samlas, oavsett vilka spår det tillhör (här kan det ju också bli en plats där man knyter ihop och ser gemensamma spår). Vi har arbetat mycket i höst med att försöka få dokumentationen att inspirera till nya utmaningar för barnen tillsammans med materialet men jag tänker att det även behövs dokumentation av aktuella saker som upptar barnens intressen. Detta ska jag fundera mer på med mina kollegor och hitta en plats för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar