28 okt. 2010

Matmatematik


I en hel vecka nu har samtalen kring matbordet med barnen handlat om matematik. Det börjar nästan alltid med att barnen tittar i glasen och ser vilka siffror de fått. De hjälps åt att tyda tiotalen och entalen och vad det blir när de står brevid varandra. Sen plussar de ihop dem och funderar kring hundratal, tiotal och ental. De har klurat ut att man kan ta tiotalen eller hundratalens första siffra och plussa dem med varandra och sen bara lägga på nollorna, så nu vet de vad 200+200 blir osv. De delar upp allt från krutonger till gurkbitar imellans sig och funderar hur många de kan ta beroende på hur många de är. Idag räknade vi till tjugo på engelska. Hmm..undra vad de ska göra i ettan?

27 okt. 2010

Dinosaurietankar

Projektet börjar nu hitta sin form. Från att ha startat i gammalt liv, gått och nosat på liv-död, föruttnelse, kretslopp och vidare så har det nu landat i (eller aldrig lämnat egentligen) hos dinosauirierna. Det var ju där det började från början. Dinosaurierna har liksom hängt med under 1 ½ år nu och intresset bara växer och växer så nu har vi "trattat ner" till att börja stimulera barnens tankar och görande med dinosaurierna. Limpistolsbyggen i lilla ateljén har blivit full med naturmaterial och det byggs nu dinosaurier högt och lågt. Från att ha byggt på bordet har nu dinosaurievärlden expanderat till en grotta som gjorts under bordet. Det leks nu där lika mycket som det byggs vidare.

I projektrummet har leran fått sin plats och där finns nu lera framme alltid. Det finns än så länge plats för två barn åt gången där. Det utforskas nu med fingrar och händer och det byggs dinosauier även här. Många dinosauierspår har också fått sin plats i leran.

OH:n har använts för att göra dinosaurierna STORA. Barnen har målat dinosaurier på OH-papper och projecerat sina bilder på väggen. Därefter har de använt spännpapper på väggen och fyllt i sina dinosauier, antingen med bara konturer eller fyllt i. Vidare flyttar de målningen till våtutrymmet där de fortsätter med vattenfärg. Hela skapelsen klipps sen ut och sätts upp på vald plats (beroende på hur eller var dinosauriern bor) i projektrummet (som blivit ett dinosaurierum) där barnen sen får berätta om dinosaurien de gjort och sen sätter vi upp beskrivningen brevid. Nu kan man se och läsa om alla möjlig dinosauier och det inspirerar vidare till lek och fantasi om nya dinosaurier.

Mötena fungerar som delgivning  mellan barnen av de olika små projekten (palmer, dinosaurier, leran, trädet m.m.) som pågår samt ger andra inspiration att vara med och utveckla. Förmiddagarna ägnas åt att arbeta med olika projekt och vi försöker engagera alla barnen, försöker hitta vägar in i projekten så att alla får känna sig delaktiga. Mycket tankar finns hela tiden i omlopp och under alla projekt diskuteras livligt om hur dinosauierna egentligen spg ut, vad de kunde, vad de gjorde. Den stora frågan är NÄR KOMMER DE TILLBAKA?!

Imorgon utmanar vi barnen och tar dinosaurierna in i kroppen. Hur låter en dinosaurie? Hur känns det att låta som en dinosauier?  Vi har planer på att spela in ljud för att kunna använda i projektrummet. Hur rör sig en dinosaurie? Vi går från att gestalta med händerna i material till att använda vår egen kropp.

16 okt. 2010

Att börja arbeta med konstruktion

Jag har fått lite frågor angående hur man kan starta börja förändra sin miljö. Jag kan berätta hur vi har gjort med inspiration från andra. Alla har olika förutsättningar och olika möjligheter att göra förändringar men alla KAN göra förändringar om man VILL. Jag anser att lärande är förändring och att det därför är nödvändigt med ständig förändring och utveckling i verksamheten. Det viktigaste är att prata med varandra i arbetslaget och börja tänka och fundera över vad man vill erbjuda barnen och hur man ska göra det. Det är alltid bäst om man är överrens i arbetslaget eftersom mycket av arbetet handlar om att vara konsekvent och tydlig med sitt pedagogiska ledarskap och sin lotsning av barnen i miljön. Det handlar inte längre om att "vakta" barn som leker utan att själv vara aktiv som pedagog och nära barnen rent fysiskt så man hör och ser vad som pågår i barnens utforskande. Detta är ett sätt att arbeta som kräver mycket av pedagogerna men som gör jobbet SÅ mycket intressantare och roligare och föränderligt varje dag!


När det gäller att bygga upp nya miljöer/ förändra nuvarande miljöer så kan man börja med att titta på vad som skulle vara aktuellt för verksamheten. Vad erbjuder ni på avdelningen? Vad kan barnen utforska? Vad saknar ni?

Starta i lite skala och börja med en station. En av mina läsare undra om det skulle gå att genomföra hennes planer om en bygg för 1-2åringar. Hon hade ett rum som var aktuellt och kunde användas för byggen. Frågan var om de små skulle klara av detta och hur man skulle få materialet att stanna där det skulle vara.
Alla barn på vår förskola arbetar i stationer, oavsett hur gamla de är. Rakt ur huvudet så räknar jag till sju olika stationer på 1årsavdelningen i det stora rummet, sedan finns också en atelje, med tillgång till bl.a. våta färger, lera, silkespapper, fjädrar och snäckor, samt ett mindre rum där det finns ljus-ljud-upplevelser samt en läs/mys/mötespöl. I hallen finns bollar och taktila plattor samt sjalar, i våtutrymmet tillgång till vattenlek (rör och muggar att ösa med). Detta är en rik miljö och en miljö som är hanterbar för de yngsta med närvarande pedagoger.

Börja med några material som kompleterar varandra när det gäller möjlighet att bygga, färg, form, storlek, struktur. Prova materialet på barnen. Tag några i taget och se vad de gör med materialet. Om ni som pedagoger har bestämt en plats för materialet så var noga med att hålla på det. Flyttar man material från en  station så kan inte stationen fungera som det är tänkt. Om barnen konstant vill flytta sakerna så fundera på vad det är de saknar dit de flyttar dem, kan ni kompletera där med annat material där? Var nära barnen och se vad de gör. När det handlar om de allra minsta är närheten oerhört viktig eftersom de inte har ett verbalt språk att utrycka med ord vad de tänker. Här måste pedagogen tyda andra kommunikationer. Dokumentera och fundera tillsammans vad det är barnen upptäcker. Börja här :)

När man börjar se hur materialen ger barnen nya möjligheter att utforska och uppleva så "rullar det på". Man ser möjligheterna och får på sig glasögon som letar nya spänannde material överallt :) Min man slänger numera ingenting förrän han har frågat om jag ska ha med ddet till förskolan. Jag samlar material överallt och har i våra förråd. Man vet aldrig när det händer att man behöver kompletera.

På vår förskola går vi nu mot att ha fasta miljöer på avdelningarna som är väl framarbetade och genomtänkta för varje ålder. Meningen är sedan att pedagogerna och barnen som kommer ska ta över miljö från gruppen som varit där. Våra barn byter avdelning varje år så de olika avdelningarna ska vara anspassade för ettåringar, tvååringar...osv..Miljön ska blir rikare och mer mångfaceterade ju äldre barnen blir men det ska alltid finnas möjlighet i alla åldrar att utrycka sig med så många av sina språk som möjligt.

Skriv skriv skriv till mig om ni har påbörjat förändringsarbeten! Jag vill SÅ gärna ta del av det ni erfarit och upplevt tillsammans i arbetslaget och med barnen!

15 okt. 2010

Torget

 Här är dinosauriebyggen på torget. Där finns träklossar i olika storlekar, dionsaurier, kastanjer, frökapslar, gröna växter, grönt tyg, speglar med blå ram som går att flytta omkring satm korgar för materialet.





Denna bild kommer från en av de små mötesplatserna på torget. En liten bygg med svartvitt material. Lego samt plastmosaik. De två röda "rymdskeppen" är två kabelvindor som vi fått från en affär.

Materialinspiration

Här kommer lite inspirationsbilder från femåringarnas miljöer. Allteftersom barnen blir äldre blir miljöerna rikare på material eftersom deras komptens att hantera stationerna växer och de behöver fler utmaningar.






8 okt. 2010

Inspiration för bygg och konstruktion

Kan man nu få från Förskolan Trollet i Kalmar. En förskola som har inspirerat oss mycket :)

Bygg och Konstruktion

4 okt. 2010

Mötets kraft

Ikväll hade vi vårt kvälls R.O.P (Reflektions-och-planeringstid). Vi pratade om hur vi ska få barnen att smitta varandra med tankar kring projektet och har nu bestämt att vi ska försöka ha morgonmöte på avdelningen varje morogn för att barnen ska kunna inspirera varandra med saker de gjort samt för att kunna dela upp barnen utifrån deras val på förmiddagen. Vi pedagoger erbjuder aktiviteter som har med projektet att göra och de barn som är intresserade av att prova det som kompisarna gjort får lov att göra det. De andra får välja att leka/arbeta vid stationer som finns i miljön.

Tanken med mötena är att barnen skall öva sig i hur man lyssnar på den som har något att berätta, hur man kan ställa frågor till den/de som berättar, hur man kan använda varandras kompetenser för att lära något nytt.

Imorgon börjar vi att uforska mötets kraft tillsammans, spännande!

3 okt. 2010

Berätta om något som du har förändrat!

Jag har, med hjälp av en kollegas tankar och arbete, fått en ny syn på projektarbete. Jag har gått från att tänka brett kring ett område och samla dokumentation som hör till området, till att börja fundera kring frågor som kan väcka barns exprimentlust. Jag vill lära mig att verkligen lyssna på vad barnen talar om, att hjälpa barnen att inspirera varandra, att noga välja material och tillvägagångsätt för att föra projekten vidare, det är mina mål!

Vad har DU gjort? Vad är dina mål?

Delade tankar ger nya tankar

Ett härligt och inspirerande möte med norska förskoleledare avslutade min vecka. Tillsammans med pedagogistan på vår förskola och en kollega från andra förskolan i vår enhet så presenterade vi vår verksamhet. Fick många kluriga och bra frågor....

Vad är ni mest stolta över?
Vad har ni gått i för fällor?
Vad är svårast med att arbeta så här?
Var börjar man förändringen?

Frågan kom upp ifall vi kunde tänka oss komma till Norge och föreläsa för deras personal, pedagogerna på förskolan. Självklart sa vi :) mer dialog, mer utbyte,  ger oss mera tankar.

Hela dagen var det dialog och mycket tankar. Vi lär oss oerhört mycket av studiebesök. Det tvingar oss att tänka igen och igen om vad vi vill och hur vi gör. Ingenting är färdigt, inget är precis som vi vill ha det och så får det aldrig bli, vi strävar hela tiden. Samhället förändras vår syn förändras vi är med hela tiden!

Den som inte gillar förändring ska inte arbeta med lärande :)

Att acceptera läget

Fruktstund i skogen.

-Jag vill ha en jättelåååång banan!

-Det går inte....

-Okey, jag vill ha en låååång banan.

-Du får ta en sån här...(räcker barnet en bit banan)

-Okey, jag vill ha en liiiite lång banan...

Arbeta i projekt- att utforska tillsammans

Fick en fråga här på bloggen om alla barn på förskolan arbetar i projekt, läsaren tänkte på de minsta som hon arbetar och är lite extra nyfiken på.

På vår förskola drivs det projekt med barnens tankar som inspiration. Dessa projekt lever i alla grupper oavsett ålder. Liksom många andra förskolor har pedagogerna fortfarande olika sätt att tänka kring projekten och vi försöker hela tiden arbeta oss fram emot ett gemensamt förhållningssätt. Vi har precis börjat omvärdera våra tankar och här är en modell som vi vill arbeta mot...Förut försökte vi samla barnens tankar och görande i et vidare tema och samlade allt som hade med detta att göra. Nu vill vi försöka smalna av och gå djupare in på vad det är barnen försöker förstå.

SAMLA BARNENS TANKAR -Här är en samlingsfas då vi genom dokumentation tittar på vad det är barnen är intresserade av. Vi försöker hitta metanivåer, alltså som vårt projekt nu har grundats i dinosaurier- döda- utdöda- levande- liv-död...osv. Tidsförloppet här kan vara låååångt. Det projektet som våra barn arbetar i nu har vi grundat i tankar de har haft i ett år. Vi tittar på deras lek, hör deras tankar, ser deras val och funderar över vad som knyter ihop detta. Här får vi en förförståelse för vad det är barnen är ute efter i sitt utforskande. Här spelar det ingen roll om barnen kan prata eller inte. För de minsta är vi väldigt nära för att se och uppleva vad de utforskar.

HITTA EN FRÅGA- Projektet kan startas av en fråga som barnen har. Här lyssnar vi in barnens frågor och försöker lyfta en fråga som kan exprimenteras och underssökas runt. En kollega till mig startade upp ett projekt kring frågan Kan man fånga solen i en burk? För de minsta är det de vuxna som hittar området för exprimenten. Då handlar det mera om att låta barn uppleva och exprimentera med det de verkar nyfikna på, vatten, gravitaion, sturktur, reflektion osv.
HUR GÅR VI VIDARE- På vår reflektionstid samtalar vi omkring vad det är barnen är ute efter, vad de undersöker, är nyfikna på. Vi hittar ett metaområde. Vi funderar på vad som kan komma, vilka vägar som vi kan gå, hur vi gör rent praktiskt. Vad behöver finnas på avdelningen som kan trigga barnen att börja/fortsätta exprimentera, uppleva, tänka, samtala....Hela tiden går vi tillbaka till vad är det barnen har upptäckt och hur går vi vidare. Med dokumentationen som hjälp tar vi tillsammans projektet vidare.

BARNEN SMITTA VARANDRA- Vi lyfter tankar och upptäckande hos barnen på ett morgonmöte med hela gruppen. Ett barn har kanske sett något, hört något, upptäckt något, gjort något som kan inspirera och "smitta" de andra barnen att också prova. Vi erbjuder barnen att prova tillsammans med det barnet som haft idén eller gjort upptäckten. Några barn i taget för att ta vara på samtalen. För de yngre gäller här att föra in nya material som har med barnens upptäckande att göra, ge dem nya utmaningar och locka dem att tillsammans utforska.

Detta är en cirkel, ett händelseförlopp som går runt. Så utvecklas projektet. Hela tiden tillbaka till barnens tankar och upptäckte och så gör vi vuxna tillägg i form av material ,som vi med vår erfarenhet tror kan ge ytterligare en dimmension för att föra barnens tankar vidare.

Projekten har inget slut....de går vidare in i andra projekt. Detta är vad vi försöker lära oss just nu - att se broarna och våga gå vidare och hela tiden låta barnen leda oss men ändå vara så fokuserade att vi håller oss till det de vill veta.

Fällor att gå i för oss var i början att vi som sagt dokumenterade allt som vi tyckte hörde till projektet. Vi var för vida i våra tankar och hade svårt att smalna av och verkligen gå på djupet. Låta projekten ta tid och vara noga med att lyssna och se vad som hänger ihop. Vi ska också bli bättre på att ge tillbaka till barnen, ge dem deras tankar, deras upplevelser för att samtala kring och hitta nya vägar utifrån det som vi upplevt tillsammans, samt att hålla miljön på avdelningen i samklang med projektet.